Skönlitteratur

Det som vid första anblick ter sig som en sparsmakad och oansenlig layout visar sig i själva verket vara djupsinnigt och grubblande. Omslagets svarta och delvis täckande skyddsgördel framhäver oavvisligt det ruskiga österbottniska landskap som skymtas under. Dolt under svärtan finns även baksidans färggranna författarporträtt, som bara tycks
vänta på att avslöjas. Då man avlägsnar skyddsgördeln uppstår en fascinerande dialog och en distinkt underton. Verket börjar framträda redan innan man inleder själva läsningen.

Både designern och författaren har gjort ett episkt arbete då de kombinerat, lånat och ställt jämsides miljontals olika visuella uttryck från såväl författarens egna tidigare produktion som från internets bråddjup och egenutgivna böcker. Man kan inte låta bli att fundera över processen bakom denna volyms uppkomst — hur har man riktigt sammanställt detta, och hur hålls det hela över huvud taget samman?

Det hemlighetsfulla omslaget är förtrollande. Ur den midnattsblå bakgrun- den framträder den fjättrade naturen, här representerad i form av en nostalgisk herbarie- växt. Växten är verkets kännetecken, och typografin är den underordnad. Det silkeslena omslagsmaterialet refererar på ett återhållsamt sätt till romanens tidsperiod. Inlagans genomtänkta färgvärld och de välbalanserat ombrutna uppslagen gör att verket blir ett vackert och fängslande objekt.

Skådespel, essä och arkivmaterial kombineras i denna bok med mjukt omslag. Ver- ket är förtjänstfullt avskalat: den typografiska formgivningen och den balanserade använd- ningen av sidutrymmet skapar en lugn stämning. Den mångstämmiga texten är i akut behov av just detta slags rofylldhet, som också underlättar läsupplevelsen. Omslagets flik som är vikt åt “fel håll” skapar intressanta paralleller mellan olika material och tidsepoker.